...
Ibland har jag dagar som jag tänke efter på mitt liv, min vardag och allt som hänt och händer mig. Oftast är det saker som utlöser att jag börjar tänka på det, som exempelvis idag då jag fick reda på något deprimerande och skamset. Jag brukar vid såna stunder luta mig tillbaka i min Zacko Zäck och vända mig inåt och verkligen gå in på djupet med mig själv.
Vissa tankar förblir negativa och andra blir fina ljusa stunder när man tänker efter.
Idag gjorde jag en stor rensning och bara tömde hela mitt huvud på tankar och åsikter.
Många djupa tankar kom upp men mest av allt ställde jag mig frågan:
- Hur kom det sig att hästar blev min andra halva?
Inte många vet hur många timmar jag spenderar i stallet varje dag och fäster mig vid de hästar jag rider och tar hand om. Jag vill alltid vara i stallet så många timmar som det bara går men ibland kan man ju inte det, hundar ska rastas och päronen är på jobbet så man måste ta ansvar för andra saker med men det gäller att ge och ta. I snitt är jag i stallet minst 5-6 timmar per dag och på skoldagarna drygt 4 timmar. För mig är stallet ett ställe där jag verkligen trivs och kan känna gemenskapen mellan mig och hästen.
Tankarna på hur jag egentligen blev ridtjej är också fina, jag började rida för att jag tyckte hästar var så fina djur och så ville min kompis också göra det. jag började på ridskola som alla barn gör, finns alltid undantag men man brukar normaltsätt inte köpa en ponny till sin dotter det första man gör. där lärde jag mig jättemycket men ville som nästan alla vill bara rida inte fixa med hästen jag ville rida! Den första hästen jag red och lärde känna ganska bra hette Pinnen. han var jättesnäll men kastade av mig många gånger för han var rädd för så mycket. det fanns även en skräck häst som jag verkligen inte ville vara i närheten av och den hette Madonna. svart sto var hon. tiden på ridskolan rullade på och med tiden blev jag duktigare och duktigare. Jag red då på Hägerneholm och de lärde mig jättemycket! mina mamma var alltid med mig i början och hjälpte mig.
När jag blev äldre fick jag rida för en ridlärare som hette Alexandra. henne tyckte jag var jättebra och hon var grymt duktig. hon pratade ganska ofta om sin son ´Maiken , det var det jag kommer ihåg av henne. men när hon sluta var jag nära på att sluta själv. jag tyckte hon var så bra så att ingen annan skulle kunna leva upp till hur bra hon va! Men då kom ridläraren Silvana in i bilden!
Hon var sträng och tuff tyckte jag ! glömmer aldrig första ridpasset när jag red i lilla ridhuset och hon skullle prata om en ridövning som vi skulle göra. jag var så rädd för att göra fel. Men med tiden var hon en superbra ridlärare hon med och hon lärde mig mer saker! alexandra var mer snäll och sa aldrig något negativt. Silvana blev den ridläraren jag lärde mig mest utav och hon var den som fick mig att utvecklas och vidga mina vyer. henne red jag för tills slutet av min ridskolekarrriär. Under tiden jag red på ridskolan skaffade jag en meddryttar häst som hette Buckita, hon var ett envist sto som min kompis köpt. hon var allt bråkig, hade egen vilja och gjorde inte mer än vad hon behövde. ett starkt minne jag har av henne är en snöig vinter eftermiddag när jag skulle rida ut och några meter från stallet vägrade hon att gå. Jag använde spöet och röt åt henne men inget funka. jag hoppade av och ledde henne en bit och sen hoppa upp för att försöka igen men till slut lyckades jag få henne att gå framåt. fördelen med henne var att hon gick fram överallt. skyggade inte för något, så tuff!
Buckita var verkligen en perfekt första häst.
Samtidigt som jag red Buckita fick jag rida en annan häst som min andra kompis köpt, han hette Stackarps Diego och var en riktig skogsmulle med stor potential! Elina hans ägare jobbade på med honom och nu siktar hon mot SM. men när jag red honom red jag mest ut för han var också en häst man fick stort självförtroende av. Supersnäll och trevlig att rida!
Några av bilderna är från Elinas album :)
Efter att ha slutat hjälpa till på Digge höll jag mig helt och hållet till Buckita, de flyttade från Hägerneholm till Vågsjö och då bosatte jag mig där. red henne länge men sen kände jag att jag ville börja tävla och träna inte bara lullla runt och rida dressyr ibland.
Turen var min och jag hittade Cola ! Amanda som äger Cola var verkligen bästa tänkbara för ibland är hästfolk otrevliga och om man har otur hamnar man med en sån. Jag trivs i alla fall jätte bra med Cola och hoppas kunna göra det en bra tid framöver. Tillsammans har vi tränat på och startat dressyr några gånger när det kännts bra och det har varit jättekul, Amanda själv tävlar mest hoppning då hon tycker det är roligare :D
Nu rider jag Cola och tycker det är helt underbart! Ibland rider jag även andra hästar och det är superkul ! :D
det var lite om mina djupa tankar idag... har ni såna här stunder när ni tänker mkt? :)
Vissa tankar förblir negativa och andra blir fina ljusa stunder när man tänker efter.
Idag gjorde jag en stor rensning och bara tömde hela mitt huvud på tankar och åsikter.
Många djupa tankar kom upp men mest av allt ställde jag mig frågan:
- Hur kom det sig att hästar blev min andra halva?
Inte många vet hur många timmar jag spenderar i stallet varje dag och fäster mig vid de hästar jag rider och tar hand om. Jag vill alltid vara i stallet så många timmar som det bara går men ibland kan man ju inte det, hundar ska rastas och päronen är på jobbet så man måste ta ansvar för andra saker med men det gäller att ge och ta. I snitt är jag i stallet minst 5-6 timmar per dag och på skoldagarna drygt 4 timmar. För mig är stallet ett ställe där jag verkligen trivs och kan känna gemenskapen mellan mig och hästen.
Tankarna på hur jag egentligen blev ridtjej är också fina, jag började rida för att jag tyckte hästar var så fina djur och så ville min kompis också göra det. jag började på ridskola som alla barn gör, finns alltid undantag men man brukar normaltsätt inte köpa en ponny till sin dotter det första man gör. där lärde jag mig jättemycket men ville som nästan alla vill bara rida inte fixa med hästen jag ville rida! Den första hästen jag red och lärde känna ganska bra hette Pinnen. han var jättesnäll men kastade av mig många gånger för han var rädd för så mycket. det fanns även en skräck häst som jag verkligen inte ville vara i närheten av och den hette Madonna. svart sto var hon. tiden på ridskolan rullade på och med tiden blev jag duktigare och duktigare. Jag red då på Hägerneholm och de lärde mig jättemycket! mina mamma var alltid med mig i början och hjälpte mig.
När jag blev äldre fick jag rida för en ridlärare som hette Alexandra. henne tyckte jag var jättebra och hon var grymt duktig. hon pratade ganska ofta om sin son ´Maiken , det var det jag kommer ihåg av henne. men när hon sluta var jag nära på att sluta själv. jag tyckte hon var så bra så att ingen annan skulle kunna leva upp till hur bra hon va! Men då kom ridläraren Silvana in i bilden!
Hon var sträng och tuff tyckte jag ! glömmer aldrig första ridpasset när jag red i lilla ridhuset och hon skullle prata om en ridövning som vi skulle göra. jag var så rädd för att göra fel. Men med tiden var hon en superbra ridlärare hon med och hon lärde mig mer saker! alexandra var mer snäll och sa aldrig något negativt. Silvana blev den ridläraren jag lärde mig mest utav och hon var den som fick mig att utvecklas och vidga mina vyer. henne red jag för tills slutet av min ridskolekarrriär. Under tiden jag red på ridskolan skaffade jag en meddryttar häst som hette Buckita, hon var ett envist sto som min kompis köpt. hon var allt bråkig, hade egen vilja och gjorde inte mer än vad hon behövde. ett starkt minne jag har av henne är en snöig vinter eftermiddag när jag skulle rida ut och några meter från stallet vägrade hon att gå. Jag använde spöet och röt åt henne men inget funka. jag hoppade av och ledde henne en bit och sen hoppa upp för att försöka igen men till slut lyckades jag få henne att gå framåt. fördelen med henne var att hon gick fram överallt. skyggade inte för något, så tuff!
Buckita var verkligen en perfekt första häst.
Samtidigt som jag red Buckita fick jag rida en annan häst som min andra kompis köpt, han hette Stackarps Diego och var en riktig skogsmulle med stor potential! Elina hans ägare jobbade på med honom och nu siktar hon mot SM. men när jag red honom red jag mest ut för han var också en häst man fick stort självförtroende av. Supersnäll och trevlig att rida!
Några av bilderna är från Elinas album :)
Efter att ha slutat hjälpa till på Digge höll jag mig helt och hållet till Buckita, de flyttade från Hägerneholm till Vågsjö och då bosatte jag mig där. red henne länge men sen kände jag att jag ville börja tävla och träna inte bara lullla runt och rida dressyr ibland.
Turen var min och jag hittade Cola ! Amanda som äger Cola var verkligen bästa tänkbara för ibland är hästfolk otrevliga och om man har otur hamnar man med en sån. Jag trivs i alla fall jätte bra med Cola och hoppas kunna göra det en bra tid framöver. Tillsammans har vi tränat på och startat dressyr några gånger när det kännts bra och det har varit jättekul, Amanda själv tävlar mest hoppning då hon tycker det är roligare :D
Nu rider jag Cola och tycker det är helt underbart! Ibland rider jag även andra hästar och det är superkul ! :D
det var lite om mina djupa tankar idag... har ni såna här stunder när ni tänker mkt? :)
Kommentarer
Trackback
